Nu är hostan här. Låt oss nu bara hoppas att det inte är kikhosta! Det gör ont i luftrören och tandköttet (där mina infektioner ALLTID sätter sig!) och i natt hade jag nog lite feber.
För säkerhets skull isolerar jag mig så gott det går, skippar att hälsa på mina +80-åriga föräldrar (trots att de blev besvikna - gamla människor är precis som barn; de har svårt att tänka långsiktigt..), undviker sonen och ringer vårdcentralen i morgon. I dag sitter jag nedbäddad under ett täcke på kontoret, sörplar te och rättar tentor. Här är jag - som alltid - helt ensam.
I morse skippade jag träningen, trots att jag just kommit igång. Är inte det typiskt? Jag hade planerat att springa och köra Pilates, men det var ju inte att tänka på.
Jag HATAR att vara sjuk, men blir lycklig bara det inte är kikhosta, som kan hålla i sig i veckor...
I morse skippade jag träningen, trots att jag just kommit igång. Är inte det typiskt? Jag hade planerat att springa och köra Pilates, men det var ju inte att tänka på.
Jag HATAR att vara sjuk, men blir lycklig bara det inte är kikhosta, som kan hålla i sig i veckor...
