Back to Harvard

Jag kom in på min utbildning på Harvard, så jag borde fira! Vet inte varför jag inte känner mig riktigt glad, men antar att det beror på att jag är lite sjuk och stressad. Och på att jag inte sov i natt.

Hur som helst ska det bli kul att gå på Harvard. Min pappa var ju professor där, när jag var liten. Så det känns lite som att komma hem. Och jag älskar Boston!

Dessutom betyder det att det blir ännu en sommar i Nordamerika. Boston, definitivt, och sedan Hamptons, New York och Philadelphia. Sonen säger att han vill hänga på och arbeta med sin slutuppsats i New York samt kanske ta en sväng till Washington DC. Själv längtar jag, som alltid, till Montréal.

Men vi får väl se. Ursprungligen hade vi ju sagt att vi skulle till Kina, Korea & Japan.

Seg snuva ger promenad

Kroppen vill inte riktigt bli frisk, utan brottas konstant med lite feber, snuva, halsont. Det blir ingen träning, med andra ord, men jag försöker i alla fall promenera.

Fram och tillbaka till jobbet ger 90 minuters promenad varje dag! Och tid att tänka!

Promenad istället för löpning

Mamma ringde i går kväll och berättade att jag är vaccinerad mot kikhosta. Genast kände jag mig lite friskare, och i natt har jag inte hostat alls. Däremot har jag lite, lite ont i halsen, så jag borde nog avstå från träning i dag också.

Trots att jag har en så himla lust att springa!

Tänker att jag kanske kan kompensera med många, långa promenader i dag. 

Stress botar allt

Mår mycket bättre. Kanske är det stressen? Jag blir alltid sjuk när jag vilar efter en stressig period, så varför skulle det inte fungera åt andra hållet?

I dag är jag i alla fall superstressad, men på gott humör! 

Hostan är här

Nu är hostan här. Låt oss nu bara hoppas att det inte är kikhosta! Det gör ont i luftrören och tandköttet (där mina infektioner ALLTID sätter sig!) och i natt hade jag nog lite feber.

För säkerhets skull isolerar jag mig så gott det går, skippar att hälsa på mina +80-åriga föräldrar (trots att de blev besvikna - gamla människor är precis som barn; de har svårt att tänka långsiktigt..), undviker sonen och ringer vårdcentralen i morgon. I dag sitter jag nedbäddad under ett täcke på kontoret, sörplar te och rättar tentor. Här är jag - som alltid - helt ensam.

I morse skippade jag träningen, trots att jag just kommit igång. Är inte det typiskt? Jag hade planerat att springa och köra Pilates, men det var ju inte att tänka på.

Jag HATAR att vara sjuk, men blir lycklig bara det inte är kikhosta, som kan hålla i sig i veckor... 

Skärpning

Försöker ta mig i kragen, trots att jag är ur balans. Fick inte äta innan sjukhuset, så det blev frukost 11.30 och lunch 14.30. Nu är jag helt ur gängorna och har precis ätit mellanmål. 18.30.

Tröstar mig med att jag har försökt att vara snäll mot mig själv. Hade en timmes handledning med en mysig fransk student och rättade klart ett gäng tentor, men resten av dagen har jag suttit uppkrupen i mitt soffhörn på kontoret, haft ett doftljus tänt, druckit te och läst en bok, som jag ska föreläsa om på måndag. Ingen roman, precis, men ändå lite näring för själen.

Funderar också på om jag ska åka bort i helgen. Känner att sonen och jag går varandra på nerverna och att det skulle kunna vara skönt att få vila upp mig någonstans. Och han vill gärna vara ensam.

Tänker att det kan vara roligare än att tillbringa hela helgen här, i en tom, tyst korridor:

Sömnlös i Stockholm

Den dåliga dagen följdes av en ännu sämre natt. Jag kunde inte somna. Låg och oroade mig över sonen, som vanligt. Klockan två gick jag upp och hämtade in honom en stund för att prata. Efteråt kändes det lite bättre, men mycket sömn blev det inte. Fyra timmar, kanske.

Ibland tänker jag att vi har fyra familjemedlemmar hemma hos oss. Det är sonen, hans sjukdom, jag och min oro. Sonen, sjukdomen, jag och oron. Alla interagerar, i olika konstellationer.

Nu ska jag till sjukhuset och kolla min egen mage, för ovanlighetens skull. Jag brukar ju annars mest vara medföljande, men just nu är det jag som inte mår bra.

När jag jobbar såhär mycket, hamnar jag lätt ur balans - och när jag hamnar ur balans, börjar jag oroa mig och då får jag svårt att sova - och så hamnar jag ännu mer ur balans - och oroar mig ännu mer - och sover ännu sämre - och så vidare. Det är verkligen en ond spiral.