Den dåliga dagen följdes av en ännu sämre natt. Jag kunde inte somna. Låg och oroade mig över sonen, som vanligt. Klockan två gick jag upp och hämtade in honom en stund för att prata. Efteråt kändes det lite bättre, men mycket sömn blev det inte. Fyra timmar, kanske.
Ibland tänker jag att vi har fyra familjemedlemmar hemma hos oss. Det är sonen, hans sjukdom, jag och min oro. Sonen, sjukdomen, jag och oron. Alla interagerar, i olika konstellationer.
Nu ska jag till sjukhuset och kolla min egen mage, för ovanlighetens skull. Jag brukar ju annars mest vara medföljande, men just nu är det jag som inte mår bra.
När jag jobbar såhär mycket, hamnar jag lätt ur balans - och när jag hamnar ur balans, börjar jag oroa mig och då får jag svårt att sova - och så hamnar jag ännu mer ur balans - och oroar mig ännu mer - och sover ännu sämre - och så vidare. Det är verkligen en ond spiral.
Ibland tänker jag att vi har fyra familjemedlemmar hemma hos oss. Det är sonen, hans sjukdom, jag och min oro. Sonen, sjukdomen, jag och oron. Alla interagerar, i olika konstellationer.
Nu ska jag till sjukhuset och kolla min egen mage, för ovanlighetens skull. Jag brukar ju annars mest vara medföljande, men just nu är det jag som inte mår bra.
När jag jobbar såhär mycket, hamnar jag lätt ur balans - och när jag hamnar ur balans, börjar jag oroa mig och då får jag svårt att sova - och så hamnar jag ännu mer ur balans - och oroar mig ännu mer - och sover ännu sämre - och så vidare. Det är verkligen en ond spiral.
