Vilken dag. Först var det julbord på institutionen till lunch. Det serverades starköl, men jag höll mig till Ramlösa. Alkohol på arbetstid är inget för mig!
På eftermiddagen firade vi en kollega som ska gå i pension med champagne (läs: cider för mig) och tårta. Jag höll tal, vilket fick mig att tänka mycket på honom och vår relation. Han har på många sätt stöttat mig, och många andra, genom alla år, men vi har nog inte alltid gett honom den cred han förtjänar. Jag undrar varför.
Vad är det som gör att vi ger människor cred? Och inte? I den akademiska världen handlar ju allt om det, men samtidigt är det så uppenbart att det inte är någon rationell process.
Själv kämpar jag med att försöka minska mitt eget behov av cred. Det är ju så uppenbart egot som skriker efter det, och jag försöker tona ned mitt ego. Det går i ärlighetens namn sådär.
Över huvud taget blev det en dag med många funderingar. Är jag verkligen på rätt plats?
På kvällen var det julfirande med Dagens Industri. Vi startade med champagne och mat samt en förhandsvisning av Hundraåringen, som var sådär. Lite småmysig film, men ingen höjdare. Jag hade hellre sett en annan regissör, som kunde driva den mer mot det absurda. Nu blev det nästan lite buskisvarning och annars för mycket feelgood för min smak.
Efter middagen och filmen, fortsatte vi på Anglais. Som alltid var det trevligt, och längst där inne önskar jag nog att jag hade blivit journalist, som var min ursprungliga dröm. Det hade passat min nyfikna läggning och viljan att vara med där det händer. Dessutom trivs jag mycket bättre bland journalister än bland forskare. Festerna på Dagens Industri är alltid mycket roligare än festerna på Handels!
Men jag skulle förstås sakna undervisningen om jag vore journalist. På vägen ut från Anglais mötte jag en gammal student som jag hade haft i en kurs 1994. För snart 20 år sedan! Han hejdade mig i trappan, kramade om mig och sa att han kanske aldrig berättat hur mycket jag hade betytt för honom.
Om jag hade blivit journalist, hade jag ju inte haft förmånen att få undervisa - och det är trots allt den största ynnesten, och det som driver mig!
På eftermiddagen firade vi en kollega som ska gå i pension med champagne (läs: cider för mig) och tårta. Jag höll tal, vilket fick mig att tänka mycket på honom och vår relation. Han har på många sätt stöttat mig, och många andra, genom alla år, men vi har nog inte alltid gett honom den cred han förtjänar. Jag undrar varför.
Vad är det som gör att vi ger människor cred? Och inte? I den akademiska världen handlar ju allt om det, men samtidigt är det så uppenbart att det inte är någon rationell process.
Själv kämpar jag med att försöka minska mitt eget behov av cred. Det är ju så uppenbart egot som skriker efter det, och jag försöker tona ned mitt ego. Det går i ärlighetens namn sådär.
Över huvud taget blev det en dag med många funderingar. Är jag verkligen på rätt plats?
På kvällen var det julfirande med Dagens Industri. Vi startade med champagne och mat samt en förhandsvisning av Hundraåringen, som var sådär. Lite småmysig film, men ingen höjdare. Jag hade hellre sett en annan regissör, som kunde driva den mer mot det absurda. Nu blev det nästan lite buskisvarning och annars för mycket feelgood för min smak.
Efter middagen och filmen, fortsatte vi på Anglais. Som alltid var det trevligt, och längst där inne önskar jag nog att jag hade blivit journalist, som var min ursprungliga dröm. Det hade passat min nyfikna läggning och viljan att vara med där det händer. Dessutom trivs jag mycket bättre bland journalister än bland forskare. Festerna på Dagens Industri är alltid mycket roligare än festerna på Handels!
Men jag skulle förstås sakna undervisningen om jag vore journalist. På vägen ut från Anglais mötte jag en gammal student som jag hade haft i en kurs 1994. För snart 20 år sedan! Han hejdade mig i trappan, kramade om mig och sa att han kanske aldrig berättat hur mycket jag hade betytt för honom.
Om jag hade blivit journalist, hade jag ju inte haft förmånen att få undervisa - och det är trots allt den största ynnesten, och det som driver mig!
