Yoga som livsfilosofi

I dag inledde jag min månad av daglig yoga. Från och med i dag, och en månad framåt, tänkte jag försöka yoga varenda dag.

Förra julen tillbringade jag i Indien. I år försöker jag skapa mitt eget lilla "Södermalmsindien". Jag inledde därför morgonen med en kopp Ginger Lemon (ingefära, vatten, citron och lite honung), tände ett lavendelljus i min lilla hall, rullade ut min matta och satte på datorn.

I dag blev det en anusara-inspirerad klass: Balanced Action. I ärlighetens namn var det inte riktigt min typ av klass. Visserligen älskar jag namnet och idén, men Anusara är inte min typ av yoga. Det går för långsamt, sliter för hårt på mitt skadade knä och jag saknar flödet.

Idén om "balanserad handling" är dock bra att ta med sig från mattan. Så mycket i livet handlar ju, precis som på mattan, om att balansera motstridiga krafter.

Jag tänker till exempel på hur jag dras både mot det publika och mot ensamheten. Jag älskar att stå på scen, men jag behöver också stänga av allt och stanna hemma i sängen ibland. För mig är det livsviktigt att kunna balansera mitt extroverta och mitt introverta jag. När jag lyckas med det, blir jag stark. Och när jag är stark, lyckas jag dessutom bättre med balansen. Precis som på mattan.

För mig är yoga så mycket mer än det fysiska. Inte minst är det filosofi. Livsfilosofi.