Det blev ingen bra dag i dag. Sonen och jag rök ihop på lunchen, om det gamla vanliga. Den här gången tar jag dock på mig allt ansvar. Jag vet inte vad det är med mig; varför jag är så orolig. Är det PTSD? PMS? Någon annan bokstavsförkortning? Eller befogat?
Sonen blev i alla fall väldigt ledsen och jag känner mig som världens sämsta mamma. Igen.
Men jag känner mig också väldigt ensam. Det hade varit så oändligt mycket lättare om jag åtminstone hade kunnat bolla min oro med hans pappa. Men det kan jag inte. Jag försökte häromdagen, men då blev pappan helt galen och skällde ut mig så att jag till sist bara grät.
Snuvan ville heller inte ge med sig, så istället för fysisk yoga, fick det bli Yoga Nidra. Jag behövde det!
Sonen blev i alla fall väldigt ledsen och jag känner mig som världens sämsta mamma. Igen.
Men jag känner mig också väldigt ensam. Det hade varit så oändligt mycket lättare om jag åtminstone hade kunnat bolla min oro med hans pappa. Men det kan jag inte. Jag försökte häromdagen, men då blev pappan helt galen och skällde ut mig så att jag till sist bara grät.
Snuvan ville heller inte ge med sig, så istället för fysisk yoga, fick det bli Yoga Nidra. Jag behövde det!
