Julafton blev fantastiskt fin. Jag inledde med lite yoga, vilket skapar bästa starten. Sedan kokade jag risgrynsgröt och väckte sonen för en mysig, lång julaftonsfrukost i soffan.
Efter det tog jag ett långt bad, medan han prövade morgonens klapp (vår tomte delar alltid ut en klapp på morgonen, som tack för kakorna & mjölken sonen har ställt fram...).
Därefter var det dags för julbord, som blev ovanligt bra i år. Vi kör rätt minimalistiskt, enbart saker vi gillar, men i år hade vi en nyhet i form av färsk lammkorv - vilket blev en hit! Annars serverades det tre sorters sill, potatis, hemgjorda köttbullar, världens godaste skinka, två sorters ost och ekfatslagrad must. Inget annat - och aldrig någon alkohol. Alkohol hör inte julen till!
Efter julbordet blev det en danstävling, som jag i vanlig ordning förlorade stort. Jag fattar inte hur han kan vara så himla bra på att dansa! Var kommer det ifrån?
Därefter var det fika till Kalle Anka, innan vi spelade ett parti Trivial Pursuit. Sonen ledde stort och länge, men hade svårt med naturvetenskapen, så i sista minuten tog jag revansch för dansen. Spela spel är vår jultradition!
Till Kalle serverades också godis, och som vanligt åt jag alldeles för många skumtomtar - och mådde jätteilla! Jag tål inte riktigt socker, även om illamåendet också hör julen till. Även sonen åt på bra hela dagen, vilket gjorde mig lyckligare än något annat i världen. Det var bästa julklappen!
Till sist kom också tomten - och attans vad många klappar han hade med sig. Det är bara att inse att sonen är bortskämd som få, men så har jag ju också bara ett barn. Och jag fick också ett par klappar, ett nytt lakan (som jag hade köpt till mig själv) och en jättefin stekpanna från sonen.
Som alltid, hade vi också lagt krut på rimmen, båda två. Rim är nästan viktigaste av allt - och jag älskar den traditionen!
Sedan var det dags för julbord nummer två. Lite mer laid-back, bara det bästa. Och så lite slapptid, där vi båda två försjönk i varsin bok. Innan det klockan tio var dags för nästa tradition: midnattsmässan från Rom och en ask choklad. Sonen, som kan allt om religion, ägnade tiden åt att föreläsa för mig om utvecklingen av katolska kyrkan. Det är otroligt vad han kan! Jag känner ingen människa som är så allmänbildad som min sjuttonåring.
Vid midnatt gick jag och la mig, och konstaterade att det varit en otroligt mysig och skön julafton 2013!
Efter det tog jag ett långt bad, medan han prövade morgonens klapp (vår tomte delar alltid ut en klapp på morgonen, som tack för kakorna & mjölken sonen har ställt fram...).
Därefter var det dags för julbord, som blev ovanligt bra i år. Vi kör rätt minimalistiskt, enbart saker vi gillar, men i år hade vi en nyhet i form av färsk lammkorv - vilket blev en hit! Annars serverades det tre sorters sill, potatis, hemgjorda köttbullar, världens godaste skinka, två sorters ost och ekfatslagrad must. Inget annat - och aldrig någon alkohol. Alkohol hör inte julen till!
Efter julbordet blev det en danstävling, som jag i vanlig ordning förlorade stort. Jag fattar inte hur han kan vara så himla bra på att dansa! Var kommer det ifrån?
Därefter var det fika till Kalle Anka, innan vi spelade ett parti Trivial Pursuit. Sonen ledde stort och länge, men hade svårt med naturvetenskapen, så i sista minuten tog jag revansch för dansen. Spela spel är vår jultradition!
Till Kalle serverades också godis, och som vanligt åt jag alldeles för många skumtomtar - och mådde jätteilla! Jag tål inte riktigt socker, även om illamåendet också hör julen till. Även sonen åt på bra hela dagen, vilket gjorde mig lyckligare än något annat i världen. Det var bästa julklappen!
Till sist kom också tomten - och attans vad många klappar han hade med sig. Det är bara att inse att sonen är bortskämd som få, men så har jag ju också bara ett barn. Och jag fick också ett par klappar, ett nytt lakan (som jag hade köpt till mig själv) och en jättefin stekpanna från sonen.
Som alltid, hade vi också lagt krut på rimmen, båda två. Rim är nästan viktigaste av allt - och jag älskar den traditionen!
Sedan var det dags för julbord nummer två. Lite mer laid-back, bara det bästa. Och så lite slapptid, där vi båda två försjönk i varsin bok. Innan det klockan tio var dags för nästa tradition: midnattsmässan från Rom och en ask choklad. Sonen, som kan allt om religion, ägnade tiden åt att föreläsa för mig om utvecklingen av katolska kyrkan. Det är otroligt vad han kan! Jag känner ingen människa som är så allmänbildad som min sjuttonåring.
Vid midnatt gick jag och la mig, och konstaterade att det varit en otroligt mysig och skön julafton 2013!
