28 januari 2014

Tillbaka i rutan

För åtta år sedan jobbade jag ett par säsonger som programledare på SVT. Det var en smärtsam, men nyttig erfarenhet.

Jag ångrar inte att jag gjorde det, men jag har inte heller längtat tillbaka.

Ändå ställde jag upp på att spela in ett par program i dag. På ett sätt var det kul. Det finns saker jag gillar med tv. Jag gillar känslan av att arbeta i ett team, jag gillar att sitta i sminket och småprata, jag gillar att dricka kaffe i pauserna. En av kameramännen arbetade jag med för åtta år sedan, och det kändes otroligt tryggt att veta det var han som stod bakom kameran.

Men efteråt kommer alltid skammen. Jag känner mig alltid så extremt dålig, så korkad, så ytlig. Alla andra uttrycker sig så väl, medan jag knappt kan få fram en klok tanke. Vad gör jag där? Varför tar jag plats?

Samtidigt kan jag tycka att det inte bara var mitt fel. Vi var flera som skulle prata, men det var väldigt lite dialog - och väldigt mycket monolog. Det passar inte mig.

Jag vill prata med människor, inte till människor.