Gårdagen var förfärlig. Jag bytte plats på mitt dödsångestarmband säkert hundra gånger. Jag kan inte förstå hur jag kunde vara så dum att jag tog fram tarotkorten på nyårsafton. Och hur kunde sonen ha sådan maximal otur och dra Döden som kort för 2014?
Minns då att han var på väg att dö för ett halvår sedan - och att vi båda nyligen har upplevt en dödsskräck som varit helt förlamande, och som har satt djupa spår.
På eftermiddagen lugnade oron ned sig. Min kompis K hade just kommit hem från Indien, där vi var tillsammans förra året, och köpt med sig fina presenter. Hon är världens mest generösa. Jag fick två superfina sjalar och sonen världens bästa födelsedagspresent, som han ska få på sin artonårsdag om ett par veckor. Vi tog ett par glas vin på ett alldeles tyst och tomt Rival - och det var supermysigt.
Därefter blev det middag med sonen, som är i full färd att planera sin första resa helt på egen hand, till Israel med några kompisar över påsk. Det låter ju livsfarligt, men å andra sidan fantastiskt. Tanken är att göra en film om mötet mellan olika religioner - och han åker med en muslimsk, en kristen och en judisk kompis.
Samtidigt väckte det på nytt insikten om att han verkligen är på väg att bli stor och att jag måste släppa taget. Min intention för 2014.
På kvällen gjorde jag därför ett nytt ryck med dejtingen. Om jag träffade någon, skulle jag antagligen lite lättare kunna släppa taget om sonen. Jag har försökt att nätdejta i ett par omgångar, men aldrig riktigt kommit igång. Ärligt talat har jag aldrig ens lyckats träffa någon IRL.
Men nu ska jag åtminstone ge det en chans!
Inledde för övrigt morgonen med N+TC yoga. Trodde att det skulle vara lite lugnt, men attans vad dynamiskt det var. Fyra minuter sidoplankor... Det var ett rent styrkeyogapass.
Minns då att han var på väg att dö för ett halvår sedan - och att vi båda nyligen har upplevt en dödsskräck som varit helt förlamande, och som har satt djupa spår.
På eftermiddagen lugnade oron ned sig. Min kompis K hade just kommit hem från Indien, där vi var tillsammans förra året, och köpt med sig fina presenter. Hon är världens mest generösa. Jag fick två superfina sjalar och sonen världens bästa födelsedagspresent, som han ska få på sin artonårsdag om ett par veckor. Vi tog ett par glas vin på ett alldeles tyst och tomt Rival - och det var supermysigt.
Därefter blev det middag med sonen, som är i full färd att planera sin första resa helt på egen hand, till Israel med några kompisar över påsk. Det låter ju livsfarligt, men å andra sidan fantastiskt. Tanken är att göra en film om mötet mellan olika religioner - och han åker med en muslimsk, en kristen och en judisk kompis.
Samtidigt väckte det på nytt insikten om att han verkligen är på väg att bli stor och att jag måste släppa taget. Min intention för 2014.
På kvällen gjorde jag därför ett nytt ryck med dejtingen. Om jag träffade någon, skulle jag antagligen lite lättare kunna släppa taget om sonen. Jag har försökt att nätdejta i ett par omgångar, men aldrig riktigt kommit igång. Ärligt talat har jag aldrig ens lyckats träffa någon IRL.
Men nu ska jag åtminstone ge det en chans!
Inledde för övrigt morgonen med N+TC yoga. Trodde att det skulle vara lite lugnt, men attans vad dynamiskt det var. Fyra minuter sidoplankor... Det var ett rent styrkeyogapass.
