Den här veckan har jag startat tre seminarieserier/kurser med sammanlagt 146 studenter. Alla har inledningsvis fått göra samma övning: "Tänk på en ledare - och skriv namnet på en post-it".
Slående var att två amerikanska män sopade banan med resten: Steve Jobs & Obama. Det var överlägset flest som tänkte på dem i alla tre grupperna. I en klass var det faktiskt hela 25% som tänkte på Steve Jobs - och det säger väl allt om tidens anda?
Nedslående var att kvinnorna som vanligt var i minoritet. I masterklassen var det färre än 10% som tänkte på kvinnor. Bland kandidaterna såg det lite bättre ut.
Förvånande var att det i en av mina kandidatklasser var drygt 10% som tänkte på sina föräldrar. Det har jag aldrig varit med om förut. Vad beror det på?
Slående var också att så många tänkte på politiker. Många fler tänkte på politiker än företagsledare. Det kanske man inte heller skulle vänta sig på en handelshögskola.
Masterklassen gjorde sedan fantastiska analyser av mönstren och påpekade bland annat hur otroligt få som kom från andra platser än Amerika; från Asien, till exempel. Eller Afrika. Och hur de flesta var så mediala. För att inte tala om hur lika studenterna var varandra i sina val. Det spelade ingen roll varifrån de kom; de flesta valde ändå Steve Jobs eller Obama. Väldigt få valde "vanliga" företagsledare eller chefer - eller folk de över huvud taget hade haft någon kontakt med. Vanliga människor sågs uppenbarligen inte som "ledare".
.jpg)
.jpg)
Är det inte intressant? Jag älskar sådana här övningar - och jag ser också fram emot att ha dessa studenter. Hittills bådar diskussionerna, engagemanget och analyserna väldigt gott.
Slående var att två amerikanska män sopade banan med resten: Steve Jobs & Obama. Det var överlägset flest som tänkte på dem i alla tre grupperna. I en klass var det faktiskt hela 25% som tänkte på Steve Jobs - och det säger väl allt om tidens anda?
Nedslående var att kvinnorna som vanligt var i minoritet. I masterklassen var det färre än 10% som tänkte på kvinnor. Bland kandidaterna såg det lite bättre ut.
Förvånande var att det i en av mina kandidatklasser var drygt 10% som tänkte på sina föräldrar. Det har jag aldrig varit med om förut. Vad beror det på?
Slående var också att så många tänkte på politiker. Många fler tänkte på politiker än företagsledare. Det kanske man inte heller skulle vänta sig på en handelshögskola.
Masterklassen gjorde sedan fantastiska analyser av mönstren och påpekade bland annat hur otroligt få som kom från andra platser än Amerika; från Asien, till exempel. Eller Afrika. Och hur de flesta var så mediala. För att inte tala om hur lika studenterna var varandra i sina val. Det spelade ingen roll varifrån de kom; de flesta valde ändå Steve Jobs eller Obama. Väldigt få valde "vanliga" företagsledare eller chefer - eller folk de över huvud taget hade haft någon kontakt med. Vanliga människor sågs uppenbarligen inte som "ledare".
Är det inte intressant? Jag älskar sådana här övningar - och jag ser också fram emot att ha dessa studenter. Hittills bådar diskussionerna, engagemanget och analyserna väldigt gott.
